fredag 12 juni 2015

Gammal låttext

It's winter in my soul and there are snow that falls down on my floor
My words are cold and dry just like you are 
I miss the sun, I miss the fun 
Days we spend in the autumn
And you sang til I fell asleep


If you could see, the deep inside of me
like no one else would be able to do
You would follow me though the darkest of mine 
Like a forrest, and your eyes would not find 
Anything in the fog... 


I can see, I can feel, I can fear this feeling inside, this feeling's alive this time 

I can't heal, I can't feel, I can't face you, while you stand there, not scared 


Are you scared while I'm safe?
I wish I could see what you're thinking of
I am scared while you're safe, I wish you could see what I'm thinking of 

lördag 6 juni 2015

havskräftor



Igår var första riktiga sommardagen! Så varmt att man kunde gå i kjol hela kvällen. Sjukt!


måndag 1 juni 2015

Allt är på låtsas



Ses i smyg, låtsas som ingenting.
Allt är hemligt
Allt är på låtsas

Läppar mot läppar varvas med sms som ekar toma

Så lätt för dig att bara släppa taget
För ingen vet nått ändå
Allt är på låtsas

Du kommer och går som du vill
Jag är för svag för att ens va arg - på riktigt

Vi är för olika
Jag vill så mycket, men får inget säga
För du fattar inte vart jag kommer ifrån
Jag fattar inte vart du kommer ifrån

För när allt är på låtsas
Ja vad finns det då att kämpa för?

 

onsdag 1 april 2015

tulpaner

Detta får mig på så himla bra humör!

Bortglömda mobilbilder

Det var ju de där dagarna i mars då det var så jäkla fint ute! Kepan gjorde sitt!Linnéa goes starke-Adolf
Fest, fest varje dag

söndag 29 mars 2015

Vem tog tiden?



Jag ska erkänna... jag är rädd för tiden. Tiden går alldeles för fort och jag känner att jag inte hinner med. Jag känner mig gammal... och jag är tjugotvå. Och det är just det folk säger, "men Sofie, du e ju så ung, du har hela livet framför dig". Ja... men vad händer om jag inte gör "rätt" val, eller inte hinner göra allt jag vill... hur ska jag då känna mig tillfredsställd när jag är 45 och råkade hamna på nått halvtrist jobb, bara för att jag gjorde fel karriärsval?

Jag vet samtidigt att det är slöseri med tid att ens ha såna här tankar. Jag borde ju egentligen bara satsa på det jag tycker är kul och jag vet innerst inne att jag har många år kvar att leva och alla gör på sitt egna sätt. Jag ska bara hitta mitt.

Tiden är dock min ständiga fiende. Den är allas fiende och vi måste alla lära oss att tackla den. Detta påhittade fenomen som människan hittat på för att vi ska leva i en vardag kantad av stress.


Jag känner mig inte ett dugg lugn.